Löneökningen är ett skämt…återigen

Ja visst är det så.

Det är så här att vi alla har fått en engångssumma på 1800 kr under september månad. Alla har fått denna summa som är baserad på en tjänst av storleken 100%. 1800 kr kanske låter mycket men inte om man slår ut det på ett år.

Ok, om vi leker med tanken att det finns någon stackare som endast har en 75%-tjänst så blir det bara 112 kr/mån.

Under mars månad kommer vi att få ett engångsbelopp till. Beloppet ligger på ca 3500 kr. Om vi slår ihop dessa summor och delar upp den summan på årets tolv månader så får vi följande utslag: 5300 kr / 12 mån = ca 442 kr/mån.

Bra eller anus? Anus om ni frågar oss. Och detta baserar vi på att en löneökning på 442 kr/mån inte speglar av sig på presationer. Förutom att den summan är på tok för låg som innebär detta att de som verkligen sliter och gör sitt yttersta inte kommer att få den där extra lilla moroten som de annars skulle ha fått. Betänk även detta att de som inte har presterat och levererat det de bör ha gjort får samma ökning!

Med andra ord så finns det många uskor som har slitit förgäves. I och med detta så finns det ingen anledning att sköta våra jobb till det yttersta för det lönar sig uppenbarligen inte! 

Hur går detta ihop?

Kommunal tycker att detta avtal är ett bra avtal. Vi förstår inte riktigt om kommunal driver med oss eller inte.

Massmediernas drev på privata utförare

Visst kan vi förstå att massmedierna älskar att rulla runt bland fruktansvärda händelser för det säljer på något sätt. Speciellt vården och hur illa de privata utförarna sköter sig. Man har det senaste året kunnat läsa om diverse incidenter inom Attendo, Carema, Cosmo och de övriga.

Men är det inte konstigt att om det sker en “olycka” inom de kommunala väggarna så skrivs det absolut ingenting!? Som mest en lite, liten notis som knappt är läsbar. Visst sker det incidenter även här som minst är lika hemska. Det vet vi. Den männskliga faktorn försvinner inte bara för att kommunen driver t ex ett äldreboende eller ett demensboende. Men på något sätt blir det så mycket smaskigare för just massmedia när det det gäller privata utförare.
Men massmedias drev är urskillningslöst och alla andra som inte vet bättre hakar på med kommentarer som:

“Usch och tvi för de privata utförarna som bara tänker på pengar”
“Hur kan man gå så långt att man ska tjäna pengar på de gamla?”

Den sista kommentaren är lite konstig. Den har vi hört dels bland våra egna och från folk inom helt andra branscher. Men vad folk i allmänhet glömmer är ju det att även personalen tjänar sina slantar på just de gamla. Kanske inte lika mycket som företagen i sig – men det är ju inte konstigt det.

//Vårdbloggen!

En undersköterskas vardag

När man ständigt jobbar under stress så mår ingen bra. För att orka arbeta under stress så behövs förmågan att prioritera. Och det är inte alls lätt när det gäller gamla och dementa människor. Människor med en enorm livserfarenhet, människor som på ett eller annat sätt bidragit till vad Sverige är idag.
Att prioritera, när det inbegriper de gamla, innebär att man får bortse från vissa saker. Det kan vara att hoppa över en duschdag, använda större blöjor eller hoppa över att tvätta de gamla.

Negativa faktorer kan vara:

• Stress pga underbemanning – man hinner inte med.
• Låga löner som sänker individens arbetsvilja – mycket ansvar till en låg lön.
• Väldigt påfrestande schema – t ex att arbeta varannan helg.
• Oroliga anhöriga vars oro är befogad pga ovanstående punkter.

Arbetsuppgifterna är många och de är tunga. Då har Vårdbloggen inte ens tänkt på själva omvårdnadnaden. Man ska hinna med att städa, aktivera de gamla, sköta alla rutiner som t ex diverse temperaturmätningar, duschningar, matlagning, dokumentering, slänga sopor, skriva avvikelser etc. Detta är inte gjort i en handvändning. En undersköterska måste alltid ha den gamla i åtanke. Och det är svårt.

När det gäller anhöriga så kan ni säkert gissa vilka som råkar ut för deras desperation. Deras frustration. deras ilska och deras dåliga samvete. Inte är det våra höga chefer…

Så ser vår vardag ut – väldigt förenklad dock.

Validering till uska!

Det alla chefer vill ha på sina enheter är endast undersköterskor. Att man har det svart på vitt att man är just undersköterska. Annars kommer de med rådet att “Du borde utbilda dig till uska, eller hur! Det skulle gynna din karriär” eller “Ska du inte validera dig till uska? Det låter väl bättre än vårdbiträde”.
Argumenten kan vara allt från högre status, ny namnbricka med just ordet “undersköterska” (!) på, högre lön samt bättre chans till en bättre löneökning.

Varför? Jo, endast för att det helt enkelt ser snyggare ut för utföraren. Det ser snyggare ut för enheten. Att man stolt kan skrika ut till kommunen, de boende och anhöriga att här minsann arbetar det bara utbildade och glada undersköterskor!

Observera följande att det är definitivt inte säkert att validering/utbildning leder till någon förändring. Man får inte högre lön bara så där har det visat sig i många fall. Det har skrivits om detta i bland annat tidningen Kommunal.

Och hur sjukt är inte det?

Undersköterska – höja statusen?

Vårdbloggen har ofta hör att vissa undrar hur man ska gå tillväga för att höja statusen på undersköterskeyrket. Hur undersköterskor ska bli stoltare över sitt yrkesval.

Vid ett tillfälle satt ca 40 personer vid ett möte och brainstormade kring detta ämne. Det första cheferna sa då var att man inte skulle nämna lönen. Inte lämna att en högre lön är knuff i rätt riktning? Det är ju det första att göra för att höja statusen på yrket. Det finns ingen annan väg att gå.

Som löneläget är idag för uskor så skäms man. Ingångslönerna är skrattretande, löneökningarna löjliga och framtidsutsikterna rent lönemässigt är usla.

En jämförelse med mansdominerade yrken så kan en “grön” svetsare få en ingångslön på 22.000 kr. Ingen överdrift alls. En nyutbildad uska får i bästa fall 17.000 kr.

För att höja statusen på uskorna finns bara två sätt enligt Vårdbloggen:

1. En betydligt bättre lön.
2. Bättre arbetsförhållanden.

Så är det!

Hur tänker regeringen/kommunerna?

Det Vårdbloggen ställer sig frågande till är hur regeringen och kommunerna tänker angående privatiseringen av äldrevården.

När ett anbud gått ut är det är fritt fram för alla som vill att lägga ett nytt anbud på just den enheten. I vissa kommuner har man gått ut med att det är ett prisanbud som gäller. Dvs lägst pris vinner (förutsatt att kommunens övriga villkor uppfylls).

I praktiken innebär detta att personaltätheten måste stramas åt för att företagen (Attendo, Aleris, Carema m fl) ska kunna lägga det lägsta anbudet. Och hur blir kvalitén, tro? Jo, den blir givetvis därefter. Personalen hinner inte med. Allt måste ske fort pga att personalen måste klara av mer till en sämre personaltäthet, man hinner t ex inte prata med de gamla. Ännu värre kan vara att man medicinerar oroliga boende medan man tidigare hade tid att sitta ner och prata med den gamla.

Vårdbloggen undrar verkligen om alla anhöriga vet hur det egentligen står till med deras gamla. Vilken vård de egentligen får. Vilken vård som kommunen accepterar. I mångt och mycket så ligger ansvaret på just våra kommuner.

Om man ser till ett ålderdomshem så ska ni få ett exempel. En avdelning har ca 10 st vårdtagare. Om man tidigare hade en personaltäthet på 3 st uskor på förmiddagen och 2 på kvällen så kan det nu istället (efter det nya och låga prisanbudet) innebära en personaltäthet på 2 uskor på förmiddagen och 1-2 på kvällen. Detta är inte kvalitet för de gamla.

När vi blir gamla behöver de flesta få vård. Skulle Du vilja bli behandlade på det här sättet? Så fort Du blir orolig så får du en tablett som lugnar ner dig – pga att personalen inte hinner med. Om Du behöver gå på toaletten så får du använda din blöja till det yttersta – pga att personalen inte hinner med.

Kvalitet? Nej.
Omtanke? Nej.
Människovärde? Nej.
Humant bemötande? Nej.

Vårdbloggen måste bara poängtera att det vårdföretagen gör ett bra jobb. Dvs alla undersköterskor/underskötare/vårdbiträden gör sitt yttersta för att säkerställa en god vård och omsorg. Men snart går det inte mer.

Mer om detta kommer inom kort.

Välkommen!

Vårdbloggens första inlägg är ett faktum. Vad kommer det att skrivas om här? Jo, strävan är att få fram den nakna sanningen. Sanningen om:

• vad som sker inom vården
• varför vissa tillbud inträffar
• medias bild av vården
• lönen inom vården
• privata utförare jämfört med den kommunala driften
• och mycket mera

Väl mött, vårdbloggen!